OS-GULD!!
Hjälp vilken adrenalinförgiftning! Det kändes precis som om jag hade sockerdricka i händerna, och som de skakade! Allt på grund av/tack vare Charlotte Kalla! Vilket lopp, både av henne och av Anna Haag. Man kan ju inte låta bli att bli lite stolt! Så himla härligt!
Jag vill hylla dessa underbara tjejer med Peter Settmans finfina sång:
För i Sverige är vi ödmjuka, vi är diskreta nästan hämmade
Och hybris whuo, det känns så skrämmande
Att skryta är oss främmande
Men någonstans tror jag att vi kan
För hoppet bor i människan
Ja Strindberg, det är synd om oss
Men vi vill vara med och slåss
Vi kan ta medalj igen, vi kan ta revansch igen
Vi kan om vi bara vill, vi kan ge allt och lite till
I Sverige är klimatet kallt och himlen grå som pitepalt
Pensioner är halverade, tre kronor är devalverade
Just därför ska vi nå vår topp från botten finns bara en väg upp
På mörker följer alltid ljus och tårar byts mot segerrus
Vi kan ta medalj igen, vi kan ta revansch igen
Vi kan om vi bara vill, vi kan ge allt och lite till
Vi ska visa världen hur vi står oss i ur och skur
En kris kan man ta sig ur, med tur vänder vi en konjunktur
Inga hinder tål svenskt stål när det ska i mål
Vi föll omkull sen vi ska vaska guld igen
I Sverige gör vi allting rätt, i Sverige alltid nummer ett
Och när det inte blir just så, är Sverige liksom bäst ändå
För någonstans mitt i hemskheten så sväller själva svenskheten
Vi styvnar och vi reser oss för vi vill vara med och slåss
Vi kan ta medalj igen, vi kan ta revansch igen
Vi kan om vi bara vill, i år gör vi allt och lite till
Vi kan ta medalj igen, vi kan ta revansch igen
Vi kan om vi bara vill, i år gör vi allt och lite till
