Det är mig det är syndast om!

Räkade ut för en liten olycka igår, men det var ju spännande att åka ambulans också! Att vänta på röntgen i en ödslig sjuhuskorridr not so much!

Eftersom jag bara kan skriva med vänsterhanden ska jag göra en lång historia kort.

Det blev lite trångt på en cykelbana på väg till iksu så jag cyklade ihop me en liten tjej, jag flög över styret och landade på höger armbåge. Som tur var verkade alla lediga läkare i Umeå ha bestämt sig för att prommenra förbi just då så snälla människor kan vara när det erkligen krisar! Tack alla främlingar!

Sen blev det då alltså ambulans till NUS och där var det också väldigt trevliga, dock något underbemannade om jag förstod saken rätt. Det slutade med gipsskena över hela högerarmen och taxi hem kring halv två i natt. Tack också till personalen på ortopeden på NUS och den vänliga taxichaffisen.

Men störts tack till Louise som agerat hemtjänst åt mig idag. Lagat middag och hjälpt mig in i dushen. Vad skulle jag göra utan min undrbra vän?

Dagend citat:"You have no idea how much that hurts" (Ross)

Kommentarer
Postat av: Louise

Och vad skulle jag göra utan dig!? Nej, nu skaffar vi oss cykelhjälmar så vi inte behöver oroa oss så mycket för varandra, tycker jag! Och jag tror att du behöver ha en ny uppkörning för cykelkörkortet... ;-P

2010-09-09 @ 07:58:47
Postat av: Anna

Undrabra?

2010-09-18 @ 20:32:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0