En bussresa

Det är påsklov! Påsklov för mig innebär att jag inte behöver ta bussen från NUS klockan 05:40 mot Lycksele. Nej istället tog jag sovmorgon och steg upp 06:00 och tog bussen 07:30 mot Byske. Jag blev positivt överraskad när jag klev på bussen och den faktiskt inte var full - gud va skönt, tänkte jag då får man sitta bekvämt och bre ut sig.
 
Jodå ända till Bygdeå var det skönt - där klev det på en barnfamilj. Och nu vill jag påpeka att, även om barn instängda i bussar kan vara lite jobbiga så brukar jag ha gott tålamod med dem, därför suckade jag lite när de två äldsta barnen (kanske 3-4 och 5-6 år)  började "mamma vet..." "pappa varför..." men mer var det inte. Barn är ju barn och det kommer man liksom inte ifrån. Föräldrarna verkade också vettiga och sa vänligt men bestämt åt sina äldre barn att nu får ni vara tysta och sitta stilla. Det gick bra ändå till den yngsta (gissningsvis inte ett år än) blev åksjuk och började vomera. Så fort bussen svängde skrek barnet och strax därpå fick pappan i familjen springa ner med en spypåse. Då började jag känna att hur tänkte föräldrarna nu? Tydligen undrade ett av de äldre barnen också det för han frågade "Varför åker vi buss egentligen?". Lite som om han kunde läsa mina tanker. Sammanbitet svarar mamman att de trodde att lillebror skulle klara det. Men hur kunde de tro det? Han började ju gnälla så fort de klev ombord?!
 
I Bureå fick de för sig att det skulle gå bättre om de fick sitta längst fram i bussen och bytte platser så då blev det lite lugnare, men någon sömn hann jag inte med.
 
Så kan det gå om inte haspen är på.
 
Dags att agera taxichaffis åt bror som är liten.
 
Dagens citat: Vomera, tre bokstäver. Kräk, det är fyra va? (reklamen före prison break) 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0