Asså, är det bara jag som inte fattar?!
Det finns så mycket jag inte förstår och i de flesta fall så kör jag på mamma och pappas gamla beprövade ”Det man inte förstår får man lämna”, men in i vissa fall så är det väldigt svårt.
Det här med att vara dum med någon annan till exempel. Jag förstår ju att det händer men inte varför. Vad får jag ut av att kalla någon annan för, tja ska vi säga ”tjockis”? Vad ger det mig? Mår jag bättre om jag får säga det till någon annan – nej det gör jag inte. Och då tänker jag mig att jag ändå är ganska genomsnittlig, jag tror inte att speciellt många mår bra av att kalla någon ”tjockis”. Så varför gör man det?
I min värld är det främst barn som gör såna saker, men så verkar det inte vara i allas värld. Jag vet ju att det förekommer en hel del mobbing även på gymnasieskolor (hur länge man är barn är ju en definitionsfråga) och ryktet säger att även vuxna mobbar varandra på sina arbetsplatser. Det låter ju bara hur korkat som helst. Jag förstår det inte! Och jag kan inte riktigt släppa det heller för det drabbar ju någon och det är ju så onödigt.
Missförstå mig rätt nu jag menar inte att man absolut måste tycke om alla – för det går ju inte men man måste kunna uppföra sig som folk. Om man inte kan det borde man kanske fundera på att flytta någonstans där man inte behöver träffa folk.
Sen finns det andra saker som jag inte förstår som krig och sånt, finns det verkligen inga bättre sätt att lösa konflikter på? Men det är väl kanske jag som är naiv så jag lämnar krigen till en annan gång.
Ytterligare något som jag inte förstår, som är av lite mindre allvarlig natur, är: hur kan det gå så mycket skit på tv. Alla de här förbaskade dokusåporna, Bonde söker fru, Bachelor, Ullared, Böda Camping, Svenska Riveran, Morgan och Ola Connys resor. Vem bryr sig? Hur vore det att lägga pengarna på en vettig serie istället? And don’t even get me started on Filip och Fredrik!
Nej det finns så mycket jag inte förstår – om det är någon som kan förklara så är jag väldigt intresserad.
Dagens citat: ”Summa summarum – jag bryr mig inte!” (Johan Glans) Om alla dessa eländiga TV-serier!
Love läxor eller Härliga Homework!
Jag läste en artikel i Expressen,
Skippa läxan (
http://www.expressen.se/ledare/jenny-madestam/skippa-laxan/), av Jenny Madestam där hon menar att man bör sluta med läxor. Skolnörd som jag nog ändå är (efter 9 år i grundskola, 3 års gymnasiestudier, 5 år på universitet och drygt två år som lärare), måste jag få protestera. Enligt artikeln i Expressen finns det forskning som visar att läxa kan vara nyttigt för elever på gymnasiet medan det snarast verkar onyttigt för barn i lägre åldrar.
Madestam menar att det finns två skäl till att man inte ska ge läxa:
1. Läxor "förpestar veckorna i många familjer" - och det kan jag visst förstå, jag har ju varit barn själv och låt mig säga att personligen var jag inte direkt något fan av läsläxan när jag 7-8 år. Men vet ni vad, jag överlevde 20 minuters läsning om dagen. När jag började fyran och vi började med engelskaglosor var det inte heller någon dans på rosor, men även där visade det sig att 10-15 ord per vecka dog man inte av.
2. Madestams andra argument är att elever som har hemförhållanden som gör att de inte kan få hjälp med läxorna missgynnas. Även här kan jag visst tycka att hon har en poäng, det finns många elever som till exempel har föräldrar som inte pratar svenska, vissa elever har föräldrar som jobbar då de gör sina läxor och säkert finns det andra, enstaka fall med speciella omständigheter som gör att dessa föräldrar inte kan hjälpa sina barn med läxorna. Men jag tänker mig ändå att de allra flesta föräldrar här i Sverige (ett relativt välutbildat land) kan hjälpa sina låg- och mellanstadiebarn med 10-15 engelskaglosor i veckan, alternativt sitta ner i 20 minuter och lyssna på när barnet kämpar sig igenom en bok på 50 sidor med 40 ord på varje sida. Om det riktigt kniper tror jag till och med att majoriteten klarar av ett par mattetal.
Sen allteftersom barnen blir äldre och utbildningen mer avancerad är det självklart att det blir svårare för föräldrarna att hjälpa till men då hoppas man ju att vid det här laget har barnet hunnit skaffa sig en studieteknik som fungerar för just honom/henne. Skulle det sen vara så att man som elev får en läxa som man trots hårt jobb inte klarar av så har jag svårt att se att det skulle innebära något livshotande. I min värld är lärare också människor med både hjärta och förstånd, och om jag som elev förklarar att jag gjorde ett tappert försök med min läxa men att det ändå gick åt skogen, så förstår läraren detta och säger något i stil med "Okej, men du då ska jag hjälpa dig på nästa lektion."
I sin artikel skriver Jenny Madestam också att "Argumentet att 'barn måste tränas in i disciplin' ekar tomt". Nu ska jag erkänna att jag inte är direkt väl insatt i debatten men jag har aldrig hört det argumentet för läxor, och jag skulle heller aldrig använda det. Det är väl inte disciplin man tränar med läxor, snarare tränar man väl upp det egna ansvaret. Med tanke på hur många vuxna som fortfarande har mycket kvar att utveckla på just den punkten så tycker jag inte att man kan börja träna för tidigt.
Jag skulle också vilja påpeka att fröken Madestam är lite tvetydig när det gäller skoldagens längd. I början av artikeln skriver hon att barnen är så trötta efter en lång skoldag och fritidsaktiviteter att de inte orkar med läxorna. Medan hon i slutet av artikeln tycker att lösningen på problemet är att förlänga skoldagen, vilket ju verkar lite dumt om barnen nu är så trötta att de inte orkar göra läxor hur ska de då orka vara kvar i skolan?
Det är inte bara för att jag är lärare och det skulle innebära längre arbetsdagar för mig som jag tycker att det är en dålig idé att förlänga skoldagen. Alla som har provat undervisa en klass, vi kan ta en 20 elever stor samhällsklass som exempel, på fredag eftermiddag mellan klockan 13:30 och 14:45 vet att det är svårt lyckas. Och då pratar vi ändå om relativt studiemotiverade elever på gymnasienivå. Jag kan inte tänka mig att det skulle vara lättare för en lärare på mellanstadiet med en grupp på 20 11-åringar.
Om alla som hittills har hankat sig igenom skolan (de är ändå rätt många) har haft läxor och överlevt, vissa blev ju till och med riktigt bra människor, varför skulle inte dagens barn klara av att göra läxor?
Dagens citat: "She needs to sort out her priorities" (Ron Weasley) Om man inte orkar med sina läxor på grund av att man har så mycket fritidsaktiviteter så måste man kanske tänka igenom vad man ska satsa på.
Att tala är silver att tiga är guld
Ah, gamla ordspråk är inte sånt trevligt? Själv är jag ganska förtjust i ordspråk, talesätt och citat. Det är lite av en hobby skulle man kunna säga.
Som bekant så finns det ett Vänner-citat för i stort sett var enda tänkbar situation. Däremot de här gamla klassiska ordspråken, deras användningsområden har lite förvunnit. Som det i rubriken till exempel. Man slänger sig inte så mycket med det nu för tiden. Jag vet inte var det kommer ifrån men det skulle inte förvåna mig om det mest sagts till tjejer under årens lopp. Det var väl så man skulle uppföra sig som ung dam förr i tiden, vara tyst och vacker - tur att jag inte levde förr i tiden.
Någon gång ibland så dyker det ändå upp ett tillfälle när man känner att ja men nu, nu skulle jag vilja, högt och tydligt dra till med det där gamla talesättet. På tåg och bussar passar till exempel Att tala är silver att tiga är guld väldigt bra. När man åker tidigt på morgonen så vill man kanske hinna ta sig en liten tupplur och då underlättar det ju om ens medpassagerare inte sitter och babblar.
Sen när man åker hem och det är fullt på tåget så är det väl inte mer än rätt att var och en ser till att hålla ljudnivån nere så att inte hela kupén behöver höra om hur full du var i lördags eller något annat väldigt intressant.
Nu kan det hända att jag låter gammal, som min mor så snällt uttryckte det i somras "Malin är ju snart 30" - which by the way I'm not - men jag har ju passerat den där åldern när man bara inte kan prata utan att skrika. Vid närmare eftertanke hoppade jag nog kanske över den åldern helt och hållet, men hur som helst är lite lugn och ro på tåget för mycket begärt?
Dagens citat:
1. "Som man är klädd får man ligga" (Linas moderna version på klassikern Som man bäddar får man ligga)
2. "Everybody put their ballons down" (Ross, lite samma andemening som det jag skulle vilja ryta på tåget)
3. "När hände detta?" (Johan Glans om att börja märka ålderstecken på sig själv.)
